Nyss var vi ute på en skogspromenad. För Leijas del så var den nog lite jobbig. Ja förrutom favoritstenen då såklart. Kan Loppan så kan jag än så länge. Men mest så gick hon i närheten av sin matte vilket iofs inte var så märkligt då den vilda dottern hon har kom som en kanonkula springande rätt emot henne. Då stod hon alldeles stilla och bara såg ut som att hjälp spring inte på mig. Men matten är en snäll matte och skyddar lilla blivande mamman. Det roliga var att rätt vad det var stod hon alldeles stilla framför mig och bara andades. Ett flertal ggr hände det och jag tror att de små i magen rörde på sig. I vilket fall som helst så mäter magen 70 cm bakom revbenen och det märks tydligt att det finns några där inne.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland är livet orättvist kan jag tycka.Här planerade vi för fullt  att para Leija i juni. Men det sket sig rejält kan man väl säga.Allt var klart med ögonlysning och allt på både hanen och Leija.På söndagen den 14 april kom Leija in utifrån och knep...

Mars och framför allt April hittills har varit omväxlande vad gäller vädret. Hundarna bryr sig inte lika glada oavsett regn snö eller strålande solsken.           ...

Idag hittade jag ett nytt ställe att promenera på, vikan säga som så att det var lite blött-               ...

  På vissa ställen i skogen är det snöfritt så nu är det snart dags för viltspårsträning ...

Nu när det är lite mindre snö i skogen så nu tränar vi specialsök och lite apportering. Både Leija och Loppan är jätteduktiga och doftsäkra. Och förvånandsvärt snabba att hitta depyttesmå bitarna av Kong.             ...