Ibland är livet orättvist kan jag tycka.
Här planerade vi för fullt  att para Leija i juni. Men det sket sig rejält kan man väl säga.
Allt var klart med ögonlysning och allt på både hanen och Leija.
På söndagen den 14 april kom Leija in utifrån och knep med ena ögat som var rött och irriterat. Blinkhinnan åkte upp rejält så vi åkte till DV i Hökhuvud som trodde det var en inflammation i ögat. Satte henne på Metacam och vi åkte hem med en glad och pigg fröken som dock var mkt irriterad i ögat. På måndagen såg hon bättre ut knep inte lika mkt men det blev värre på tisdagen så vi ringde DV igen fick komma dit och sedan gick det undan. Direkt in till Ultuna där man mätte ett mkt högt tryck i höger öga. Hade den enorma turen att träffa på Björn Ekesten av en slump och trots dropp med trycksänkande droppar med både det ena och det andra flera ggr med 7 minuters mellanrum så gick trycket inte ner nämnbart. Jag fick med droppar hem som skulle ges kväll och tidfig morgon och sedan in till Ultuna igen. Där fick vi snabbt träffa Björn som sa att ögat går inte att rädda så hon las in och skulle opereras sent under kvällen och Loppan och jag fick åka hem och vänta på samtal om hur det gått. Lång väntan då dom ringde ca 21.30 men allt hade gått bra och hon var vaken och piggnat till. Dom skulle ringa nästa dag. Och det blev en lång väntan det också men vi fick komma in till 15.30 och gissa om både hon och vi var glada. Mattes hjärta tar det med jämnmod och är lika glad och positiv som vanligt, busig som bara den och är precis som vanligt. Vilken krigarprinsessa hon är min Leija.
HON HAR GLAUKOM så hennes dotter bör enligt vissa sajter inte heller ha valpar. Ingen av hennes avkommor. För min del känns det helt rätt. Detta vill jag inte att någon av mina valpköpare ska drabbas av.
Så nu letar jag ny valp.
     

Mars och framför allt April hittills har varit omväxlande vad gäller vädret. Hundarna bryr sig inte lika glada oavsett regn snö eller strålande solsken.
         

Idag hittade jag ett nytt ställe att promenera på, vikan säga som så att det var lite blött-

 
På vissa ställen i skogen är det snöfritt så nu är det snart dags för viltspårsträning

Nu när det är lite mindre snö i skogen så nu tränar vi specialsök och lite apportering.

Både Leija och Loppan är jätteduktiga och doftsäkra. Och förvånandsvärt snabba att hitta de
pyttesmå bitarna av Kong.            

Nu är det tufft att rasta hundarna. Fullt med snö eller isigt och halt.

Men idag var det sol hyfsat underlag men Leija och Loppan håller sig ju inte på vägen enbart.

Nu är vi på G.

Loppan tränar markeringsövningar och nosework. Det tar sig och markeringarna vid hittad doft blir bara bättre och bättre. Sen har vi startat en onlinekurs i jaktfot. Det finns ett mål att kanske kunna starta på B-prov  under hösten och ett vattenprov ska vi starta på i höst.

Leija tränar också på markeringarna dock har hon redan riktigt bra och lättlästa markeringar  så vi har börjat träna specialsök ( röd kong) och hon är klockren men vi ska öka storleken på området.

Det här ska bli en bra vår bara den eländiga isen försvinner.

Här kommer en liten sammanfattning av januarimånad 2024.

En ganska otrevlig månad 5januari var jag hos doktorn på Östhammars sjukhus.

Hon informerade mig om att eftersom jag haft urinvägsinfektion i november 2023 med blod i urinen

så skulle hon remitera mig till urologen och datatomografi då hon misstänkte cancer i urinvägarna/urinblåsan/njurarna

Kan ju påstå att det gjorde mig ganska orolig och det fick mig att tappa sugen för träning av hundarna. Gudskelov får man väl säga så kom vi inte med på någon av de 2 nw tävlingar vi anmält till. Lika bra det för jag kom mig inte för att träna alls. den 18/1 var jag hos urologen som kollade urinblåsan. Där fick jag svar direkt inget konstigt hittades. Den 22 var ju sorgens dag då Wilja fick somna in. Den 23 var jag till röntgen och det svaret kom i går. Dom hittade inget fel på något. Så natten som varit har jag sovit riktigt bra.

Nu får vi se vad februari bär med sig. Så mycket sämre borde det inte kunna bli.