I natt har jag sovit riktigt illa. Varje gång jag vaknat har jag fått mitt postnummer i huvudet  
Vad i hela friden dåför kan man undra? Lilla blivande mamman hade det lite jobbigt med maten i morse. Men hennes äldsta dotter tyckte att det var jättegott att äta resterna som Leija lämnade. I går fick vi ett nytt element i blivande valprummet det blir nog bra men 14 dagar kvar så hon tycker att bredvid soffan på mattes täcke är en bra idé att ligga.

Och det är väl rätt okej om inte matten ska sova i soffan. Lilla   

Sen har hon precis som förra gången börjat bädda. Förra året fick jag lite panik men inte denna gången. (bara lite)

 
Det är 14 dagar kvar så än får hon allt vänta.

Idag har vi nästan konsekvent bytt diet i skogen till lingon istället för blåbär. Ja åtminstone den blivande modern.

Blåbären är lite vattniga numera. Mera smak på lingonen och säkert en massa nyttigt som valparna behöver / Leija.

   
Loppan vann pinnen denna gången.

 
Mossor och lavar är vackra.

Leija smaskar
    

Även Max betar
   

Wilja håller sig till blåbären.

Loppan springer och springer och springer lite till. Synd att hon inte har en matte elelr husse som kan ta med henne ut på löpturer. Jisses vad hon skulle springa eller inte. Här har hon i alla fall fått en kompis (sin brorsa Melker) som också gillar att springa.

 

Idag fick Ylle och Loppan följa med på passivitetsträningen men eftersom deras matte (läs jag) serverar kaffe och fikabröd så fick vi vara i köket bakom galler. Men vi uppförde sig alldeles utmärkt säger matte. Sen fick vi komma ut en stund men så kom det mera folk. Det var faktiskt 13 personer och lika många hundar där idag. Efter passivitetsträningen fick Loppan träffa sin brorsa Melker för ett race. Jäklar så snabb hon är. Efteråt åkte vi och hämtade först Max och happy och sedan Leija och Wilja för en promenad i skogen. Mysigt.

Nyss var vi ute på en skogspromenad. För Leijas del så var den nog lite jobbig. Ja förrutom favoritstenen då såklart. Kan Loppan så kan jag än så länge. Men mest så gick hon i närheten av sin matte vilket iofs inte var så märkligt då den vilda dottern hon har kom som en kanonkula springande rätt emot henne. Då stod hon alldeles stilla och bara såg ut som att hjälp spring inte på mig. Men matten är en snäll matte och skyddar lilla blivande mamman. Det roliga var att rätt vad det var stod hon alldeles stilla framför mig och bara andades. Ett flertal ggr hände det och jag tror att de små i magen rörde på sig. I vilket fall som helst så mäter magen 70 cm bakom revbenen och det märks tydligt att det finns några där inne.  

I dag så föll matte till föga och gav Leija mera mat till frukost. Det skulle jag inte ha gjort för efter en liten stund spydde hon upp alltihop och det i hundsängen. Ni vet en sådan där flffig och gosig hundsäng. Den åkte ut såklart. Lite senare fick hon en mindre portion som åts lite tveksamt men okej man får väl offra sig sa Leija. Det skulle hon inte ha gjort för efter skogspromenaden som gick i snigelfart så spydde hon upp den också I BILEN !!!! Gudskelov på fällen så den var det ju bara att tömma ur och sedan stoppa i en kasse och åka hem. När vi kom hem fick hon 2 fiskbullar och sedan har hon fått lite mat med fiskbullar i och det flera ggr och då verkar det (peppar peppar) stanna kvar. Nu får vi ta det lite försiktigt och ge många ggr och inte så mkt per gång.

I dag så bjöd promenaden på hyfsat väder. 6 hundar som uppförde sig alldeles utmärkt.
Ja om man inte tänker på den ständigt hungriga blivande modern. Ni ser väl på bilden att hon aldrig får någon mat.
 
Livet är fruktansvärt orättvist. Leija har läst någonstans att det ska vara fri tillgång på mat till dräktiga tikar och i det instämmer hon helt och fullt.
Så hon får göra som alal andra äta lingon och blåbär i skogen.