Ibland är livet orättvist kan jag tycka.
Här planerade vi för fullt  att para Leija i juni. Men det sket sig rejält kan man väl säga.
Allt var klart med ögonlysning och allt på både hanen och Leija.
På söndagen den 14 april kom Leija in utifrån och knep med ena ögat som var rött och irriterat. Blinkhinnan åkte upp rejält så vi åkte till DV i Hökhuvud som trodde det var en inflammation i ögat. Satte henne på Metacam och vi åkte hem med en glad och pigg fröken som dock var mkt irriterad i ögat. På måndagen såg hon bättre ut knep inte lika mkt men det blev värre på tisdagen så vi ringde DV igen fick komma dit och sedan gick det undan. Direkt in till Ultuna där man mätte ett mkt högt tryck i höger öga. Hade den enorma turen att träffa på Björn Ekesten av en slump och trots dropp med trycksänkande droppar med både det ena och det andra flera ggr med 7 minuters mellanrum så gick trycket inte ner nämnbart. Jag fick med droppar hem som skulle ges kväll och tidfig morgon och sedan in till Ultuna igen. Där fick vi snabbt träffa Björn som sa att ögat går inte att rädda så hon las in och skulle opereras sent under kvällen och Loppan och jag fick åka hem och vänta på samtal om hur det gått. Lång väntan då dom ringde ca 21.30 men allt hade gått bra och hon var vaken och piggnat till. Dom skulle ringa nästa dag. Och det blev en lång väntan det också men vi fick komma in till 15.30 och gissa om både hon och vi var glada. Mattes hjärta tar det med jämnmod och är lika glad och positiv som vanligt, busig som bara den och är precis som vanligt. Vilken krigarprinsessa hon är min Leija.
HON HAR GLAUKOM så hennes dotter bör enligt vissa sajter inte heller ha valpar. Ingen av hennes avkommor. För min del känns det helt rätt. Detta vill jag inte att någon av mina valpköpare ska drabbas av.
Så nu letar jag ny valp.
     

Mars och framför allt April hittills har varit omväxlande vad gäller vädret. Hundarna bryr sig inte lika glada oavsett regn snö eller strålande solsken.