Ibland undrar jag om alla beteenden är ärftliga eller inlärda hos hundar.
Leija är och har alltid varit en stenget. Upp överallt trots att inget spännande väntar eller så tror hon att hon ser bättre om hon står högt upp. Och det är ju sant såklart. Det är inte så att jag lärt dom hoppa upp genom att ge dom ett kommando elelr att dom fått en godis just på den stenen. Helt plötsligt studsar dom bara upp av sig själva. Ylle var likadan som ung (yngre) och kan fortfarande göra det om hon inte äter blåbär förståss. Men Loppan har tagit det där till en helt ny nivå. EN HÖGRE NIVÅ vill säga.
         

Jag lyfte ner henne därifrån och fick helt plötsligt syn på flera stora fina kantareller. Ibland ska man ha tur.
Sen såg vi en massa hattifnattar (för det måste det väl vara)
 

Hon heter Loppan. Hon är oerhört terränggående tar sig in i alla tätningar i skogen och sedan är hon inte rädd för ormar. Kolla in jätteormen matte skaffade åt henne.

 
Hon har väldigt roligt med gammeltanten Wilja som inte förstått att hon är snart 10 år. Busar och kampar med Loppan som den värsta tonåringen.