I vårat hus bor det ett Yrväder med tilltalsnamn Loppan. Hon borde nog kallats ngt annat.
Jo egentligen heter hon ju i den så fina stamboken Kvistagrans Prussiluskan men det kan man ju inte ropa.
Att bo med Loppan är som att bo med en virvelvind och som att bo med barn. Tur hon inte leker med Lego för då skulle man ständigt trampa på dom. Hon håller sig mest till mjuka saker men även tugg av älghorn och dom är vassa och hårda att trampa på.
 
Det här är den vanligaste stilen i skogen.

 
Vi återkommer så småningom.

Nu tycker jag nog att det kan räcka med snö åtminstone för ett tag.
Hundarna och jag tog oss till klubben med livet som insats kändes det som.
Tog detta kort när jag stod still.

 
På klubben röjde ju hundarna som vanligt. Dom fullkomligt älskar detta att hoppa och skutta i snön och i högarna som plogats upp är toppen om dom får säga sitt.
 
Själv möttes jag av den hemarbetande sonen som sa att nu tycker jag inte om vintern längre och det kan jag faktiskt förstå. Så vi gick in och gjorde lite lunch. Omelett med kabanoss, spenat, champinjoner. Och lite ost ovanpå det.
Smaskigt värre.